lördag 31 augusti 2013

Syndigt god Tiramisu

Vi hade en mysig kväll hemma hos mamsen
som hälsar och tackar för gratulationerna. Vi åt och drack gott, babblade, skrattade och såg till att alla mamsens tavlor kom på plats. Tur att att McGyver var med, noggrann som bara den, mäter och räknar, så alla alster hänger rakt och snyggt. 
Om det bara varit jag och mamsen hade vi bara spikat upp tavlorna efter ögonmått vilket vi alla vet hur det slutar (helst med ett glas vin innanför västen), japp alla tavlor hamnar sådär på dinkeledonken vilket gör att man bara går och retar sig på eländet, drar ut spikarna och gör nya hål, ja sådär brukar man hålla på tills väggen ser ut som någon gått loss med ett maskingevär och inte tusan hänger tavlorna rätt ändå. Så tack för Mr C:s tålamod och noggrannhet (vilket jag och mamsen inte riktigt är utrustade med) nu har hon fått det riktigt fint på väggarna.
Just det efterrätten, syndigt god om jag får säga det själv. En Tiramisu på mitt sätt, alltså inte för mycket kolhydrater och socker.
I stället för savoardikex som man ska använda i en "riktig" Tiramisu bakade jag biscotti, ett recept som jag hittade här

Tiramisu på mitt sätt (lchf)
Ingredienser 4 port
Ca 6-8 st biscotti
1 1/2 dl vispgrädde
2 st ägggulor
Ca 2 msk stevia
250 g mascapone
3 msk starkt kaffe
1 msk amaretto (likör)
Kakao, jordgubbar till garnering

Så här gör jag
Vispa grädden med 1 msk stevia hårt
Vispa äggulor och 1 msk stevia till en krämig smet.
Tillsätt mascarpone och grädde, lite i taget och rör om till en fluffig kräm
Blanda starkt kaffe och amaretto i en skål
Doppa biscottin i skålen och smula ner dem i serveringsglaset
Bred över ett lager av mascarponekrämen över biscottin
Varva därefter biscotti och kräm, avsluta med ett lager kräm
Låt stå i kylskåp i minst två timmar (går att förbereda dagen innan)
Sikta över kakao precis innan servering och dekorera med till exempel jordgubbe

Inget roligt väder alls idag, men tror ändå att vi ska försöka ge oss iväg en tur för att fota. Skönt sen när vi kommer hem, tänder några ljus, kokar en kopp kaffe och får njuta av varsin Tiramisu, liksom det man behöver efter några timmar ute i tråkväder.
Ha en skön lördag vänner!

Kramisar
T

onsdag 28 augusti 2013

Grönsakspytt med halloumi och stekt ägg lchf

Så var det dags igen
semestern har satt sina spår, både vaktmästaren i magen och lokalvårdaren i levern har fått jobba hårt under ledigheten. Den här duon har fått arbeta dygnet runt hos många av oss när de på bästa möjliga sätt försökt städa undan alla godsaker och pärlande drycker som passerat från sommarens alla fester och grillkvällar. För det är svårt att motstå alla frestelser när det är sommar, sol och semester och inte hjälper det heller att den lilla rösten i huvudet ständigt viskar att det visst är ok att unna sig både det ena och andra under den här tiden på året. Men nu är det stopp med frosserier, i alla fall inte varje dag i veckan, med andra ord är det in med nya sunda vanor och ut med sommarens alla mindre hälsosamma ovanor. 
I glaset häller jag nu istället iskallt vatten smaksatt med citron eller en gurkskiva och på min tallrik serverar jag till exempel den här goda grönsakspytten med halloumi och stekt ägg. Många krispiga, färgstarka, vitaminbombande och fräsch grönsaker, en enkel, nyttig och god vardagsmat som passar de flesta dieter (tror jag iallafall)

Grönsakspytt med halloumi och stekt ägg 
Ingredienser 2 port
1/2 purjolök
1 paprika
1 liten broccoli
1/2 blomkålshuvud
1 liten squach
1 halloumoi
Chili (smaksak hur starkt man vill ha det)
Färsk timjan
Paprikapulver
Salt och peppar
Stekt ägg

Så här gör jag
Finhacka purjolöken
Skär paprika, squash, broccoli, blomkål och halloumi i mindre bitar
Hacka timjankvistarna
Stek broccoli, blomkål, paprika, chili (efter smak) och purjolök i smör
Tillsätt squashen och stek tills grönsakerna är nästan klara (vill gärna ha lite krispighet kvar)
Häll i halloumin
Pudra över lite paprikapulver
Strö över timjan
Salta och peppra efter smak
Servera med stekt ägg och till exempel en kall sweet chilisås

Ännu en härlig sensommardag som vi får njuta av, underbart!
Ska snart sätta mig i bilen och åka till sjukhuset, så här kan jag inte sitta och lata mig, dags att ta tag i den här dagen.
Ha den bästa dagen vänner!

Kramisar

måndag 26 augusti 2013

Kladdkaka med baileys och kaffebönor lchf

Vi avslutade helgen och semestern med
en lång och god fika ute i trädgården. Vi blev sugna på kladdkaka men eftersom originalreceptet innehåller så mycket socker att jag säkert hade varit sockerhög en hel vecka efter fick jag stuva om bland ingredienserna och slutresultatet blev den här godsaken.
Riklig chokladsmak och den lilla touchen av Baileys (jag vet att likör innehåller mycket socker, men mängden är så försvinnande liten i det stora hela) och kaffebönorna gör den här chokladkakan till en riktig höjdare. Låter man den dessutom "mogna" någon dag i kylen framträder smakerna ännu tydligare och gör den ännu godare.

Kladdkaka med Baileys och kaffebönor LCHF (ca 6 bitar)
Ingredienser
175 g mörk choklad
75 g smör
1 msk Baileys (eller någon annan smaksättning)
Ca 1/2 dl hela kaffebönor med smak av Irish cream (kan helt uteslutas)
3 ägg
Knappt 1/2 dl Stevia
Smör och kakao till formen

Så här gör jag
Sätt ungen på 175 grader
Smörj och pudra en form med löstagbar botten med kakao
Smält smör och choklad i vattenbad
Låt långsamt smälta, rör då och då
Mal bönorna (en smaksak om man vill ha bönorna fin eller grovmalda)
Ta från värmen, låt svalna något och rör sedan ner Baileys (eller annan smaksättning) + kaffebönorna (kaffebönorna kan uteslutas)
Vispa ägg och Stevia i en bunke med elvisp ca 8 minuter.
Rör ner 1/4 av äggvispet i chokladsmeten.
Vänd försiktigt ner resten av äggvispet och blanda försiktigt till en jämn smet.
Häll den i formen
Grädda mitt i ugnen ca 20 minuter (jag vill gärna ha min lite kladdig så jag drar ner på minuterna i ugnen) Kontrollera med provsticka hur kladdig kakan är.
Låt svalna (gärna i kyl, helst över natten då chokladsmaken kommer fram bättre)
Serveras med vispad grädde och till exempel bär.

Vardagen är här, killarna ska till skolan, Mr C till jobbet och jag ska snart ge mig iväg för att göra min första dag på smärtrehabiliteringen, spännande men också lite nervöst för om jag ska vara ärlig känner jag lite fladder i magtrakten.
Så dags att ta tag i den här dagen!
Ha en härlig start på veckan vänner!

Kramisar

lördag 24 augusti 2013

La Dolce Vita

Idag för fyra veckor sen bar det iväg
till Italien och japp jag längtar tillbaka. Sanningen är att jag inte alls ville åka hem, hade mer än gärna stannat där hela semestern, minst. 
Från att ha varit nyförälskad i detta underbara land har det vuxit fram en livslång kärlek. 
När jag stänger mina ögon och får fantisera lite kan jag mycket väl se mig och Mr C sitta där under ett citronträd, rynkiga och gråhåriga, smutta på varsin Limoncello, vinka glatt och skrika -Buongiorno! till grannen mitt i mot. Ja just det vi bor där numera, när vi pensionerade oss, sålde vi huset, köpte en liten lägenhet i Halmstad och kör under vinterhalvåret runt i Italien med vår husbil och låter vädret, nyfikenheten och dagsformen avgöra vart vi åker och kanske till och med stannar under en längre tid. Vi har det bästa av världar och njuter av livet varje sekund, äter mozzarella så svetten lackar, häller i oss espresso som om det vore energidrycker och dricker amaroneviner som saft. Killarna kommer och hälsar på med sina familjer och barnbarnen har redan snappat upp ett och annat italienskt ord. Jösses vad bra jag mår!
En fantasi och dröm som kanske en gång går i uppfyllelse, nä förresten vad tusan är det som stoppar oss? Jag ska minsann sitta som en glad pensionär och blogga om mitt Italienliv med en frenesi och livslust som endast någon som vågat hoppa, vågat ta steget från sin komfortzon och vågat förverkliga  sin dröm kan göra, men fram tills dess får jag istället kika på alla de bilder vi tog under semestern och längta till det ljuva livet i Italien!

Makalös utsikt, men ett magiskt ljus

Nu solstolen, en bra deckare och någon sommarpratare i öronen.
Sen hem till goda vänner, äta och dricka gott.
En härlig lördag med andra ord.
Ha det bäst vänner!

onsdag 21 augusti 2013

Tryffel med lakritstouch

Igår kväll hade vi en supermysig kväll hemma hos våra goda vänner
Mycket skratt, snack, god mat och dryck. Tiden gick som vanligt allt för fort och idag är jag en liten tröttmössa. 
Till kaffet hade jag slängt ihop en tryffel som jag smaksatte med lakrits, så god och lätt som en plätt att göra.
Tryffel med lakritstouch
Ingredienser
150 g mörk choklad
1 dl vispgrädde
1 1/2 msk flytande honung
20 g rumsvarmt smör
1 1/2 - 2 msk lakritspulver (allt efter smak)

Så här gör jag
Finhacka den mörka chokladen
Blanda grädde och honung i en kastrull
Koka upp och dra sedan kastrullen från plattan
Rör ner chokladen, 10 g av det tärnade smöret och lakritspulvret
Rör tills du har en slät smet
Blanda till sist ned resterande smör och rör till smöret arbetats in i chokladtryffeln.
Häll upp chokladen i en form som du klätt med bakplåtspapper i botten.
Låt stå i kylen minst 2-3 timmar
Skär upp i lämplig storlek
Servera på fat
Pudra över lite lakritspulver och dekorerar med till exempel hallon och blåbär
Avnjuts till en riktigt god kopp kaffe!

Idag har vi inte gjort upp några planer men eftersom det är ganska trist väder ute är risken stor att vi ger oss iväg på en liten utflykt.
Ha en förträfflig dag vänner!

Kramisar
T

tisdag 20 augusti 2013

Återvinning

Nu är vi många som rensar garderoben
sorterar, slänger och gör plats för de nya höstkläder som klickas eller bärs hem i påsar. Mycket snyggt är det som lockar och jag liksom många av er andra känner hur det drar i shoppingtarmen. Men jag måste erkänna: hur mycket jag än älskar att köpa nya kläder blir jag ofta förvånad över mig själv hur mycket snyggt som gömmer sig på galgar, hyllor och i byrålådor. Kläder som glömts bort för en tid men när de får luftas, provas och matchas med något mer "upp to date" så voila, känns den där "gamla trasan" helt rätt igen.
Ett enkelt sätt för återvinning och att köra sin egna stil, för om man plockar fram en byxa och väst som är minst 5 år gamla skulle man bli rätt förvånad om man mötte någon med samma kläder och det är just det jag älskar med mode, allt är rätt, inget är fel, gammalt eller nytt, dyrt eller billigt spelar liksom ingen roll, bara du själv är bekväm i det du bär så är det strunt samma om du köpte kläderna igår eller för ett antal år sen.

Tror nästan inte det är sant. Två dagar i rad med sol, här ska det minsann inte göras många knop idag, bäst att passa på. Ikväll ska vi till goda vänner, käka och babbla bort några timmar, det ser jag fram emot.
Slänger iväg tusen kramar och pussar till finaste mamsen som fyller år idag, vet att du kommer få en härlig dag.
Ha en strålande dag vänner!

Kramisar
T

söndag 18 augusti 2013

Jag är kär....

Så gjorde vi då Hönö i två dagar
En dag med spöregn och en dag med strålande sol, men då måste vi väl sett både den sämsta och bästa sidan av denna lilla pärla. 
Jag måste säga att bli med husbil är nog ett av det smartaste dragen Mr C har gjort. Det är en obeskrivlig frihet att bara bestämma sig sådär på en dag att nu åker vi hit eller dit, packa in oss och dra iväg på äventyr, älskar det!
Från att vara en (måste erkänna det) kontrollmänniska hemma, släpper jag allt och låter mig bara dras med i den okonstlade värld det är att bara vara, för vad annat kan jag göra än att sitta jämte Mr C och njuta av färden dit nosen pekar.

Ja just det Hönö. 
Mitt första besök och jag blev minsann lite kär, nu hade vi turen att komma när den värsta turisthysterin lagt sig, för det var en harmonisk och rofylld liten idyll vi hamnade i. Eftersom vädrets makter inte visade sig från sin bästa sida första dagen strosade vi runt med paraply som envist ville vända sig när kastbyarna tog tag i oss, men vi gav inte upp (framförallt inte när röda skyltar om 70 % rea lyste som stoppljus i butiksfönsterna) utan vi strosade runt i hamnen, tog en fika på ett mysigt café och ökade på både sko och tröjsamlingen, opps!

Till kvällen hade Mr C beställt bord på Tullhuset som ligger helt galet vackert nere vid havet. Om nu utsikten var helt bedårande (trots regn) så vet jag knappt vad jag ska säga om maten. Japp, jag är nästan mållös, ni vet när det är så gott så man nästa tror att man hamnat i en kulinarisk uppenbarelse, när man tittar på honom mitt emot och bara nickar i samförstånd och gränsen till en matorgasm (hm, får man skriva så) är nära, jamen jag måste vara ärlig och berätta, för det var verkligen en fantastisk matupplevelse. Sen att Mr C nästan fick bära mig hem (så mätt var jag) är en annan historia.....

Vi vaknade upp till strålande sol dagen efter och insöp havets dofter, kikade på feskegöbbarna som samlades i hamnen och bestämde oss för att fixa lite frukost.

Det är inte varje morgon man kan doppa tårna i havet samtidigt som man smuttar på nybryggt kaffe.

Vi tog en låååång promenad, njöt av solens strålar, den vackra naturen och såklart den milsvida havsutsikten. Sa jag att jag blev kär.....både jag och Mr C konstaterade efter våra två dagar här på Hönö, att hit kommer vi att komma fler gånger, bara för att njuta och bara vara!

Idag bjuder regnet upp till dans här hemma i Halmstad, så några utomhusaktiviteter blir det inte tal om, får väl skramla runt bland kastruller och vispar och se om jag kan hitta på något gott till fikat istället.
Ha det gött vänner!

Kramisar
T

onsdag 14 augusti 2013

Paj med soltorkade tomater och pesto (LCHF)

En god paj tycker jag är ett måste till kräftskivan
och ofta gör jag Västerbottenostpaj, men i år provade jag en ny variant med influenser från Italien som blev en riktig höjdare.

Briepaj med soltorkade tomater och pesto (LCHF)
Ingredienser
  Ingredienser och hur jag gör pajskalet hittar du här
Fyllningen
Ca 2 burkar soltorkade tomater som jag hackar grovt
Ca 150 g Brie
Ca 2 dl riven parmesanost
Ruccolablad
3 ägg
2 dl vispgrädde
1 dl mjölk
3-4 tsk pesto (jag använde ICA:s gröna)
Lite chiliflakes och salt

Så här gör jag
Sätt ugnen på 175 grader
När pajskalet är förgräddat ta ut det och lägg i soltorkade tomater, brie och ruccolablad
Vispa äggen
Vispa i grädde, mjölk, pesto och parmesan
Krydda med salt och chili
Häll över pajskalet
In i ugnen ca 30 minuter tills pajen fått färg.

Serveras med en god sallad eller som tillbehör på kräftskivan!

Jaha tråkväder idag också....Efter gårdagens hagel vet jag knappt vad jag skall tro om chanserna till fler stranddagar. Är hösten verkligen redan här? Jag som trodde jag skulle få långa, sköna, lata dagar i solstolen under semestern, men det blir till att rensa garderober under förmiddagen istället. Inte det roligaste man kan göra, men skönt när det är gjort.
Ha en härlig dag vänner!

Kramisar
T

söndag 11 augusti 2013

Den nakna sanningen

 För snart 9 år sen bestämde jag mig efter ett besked
som fick hela min och min familjs värld att vändas upp och ner att jag skulle fånga livet.
Jag tog ett beslut i mitt hjärta att aldrig försöka ge upp, inte försöka låta det onda ta överhand och framförallt inte låta en allvarlig och lurig sjukdom ta över mitt goda humör.
Min kärlek till Mr C, mina underbara killar och övrig familj och vänner hjälper mig också i den fight jag varje dag går mot den ovälkomna gäst som alltid är på besök.

I snart 12 år har jag levt dygnet runt med ständig värk i mitt ansikte, en värk (trigeminusnerven) som inga smärtstillande kan bedöva och som ofta får mig att både skrika och kräkas rakt ut. Den gör att jag aldrig sover mer än 3-4 timmar per natt och påverkar mig såpass mycket att den gör mig väldigt begränsad i min vardag.

Men låt mig ta allt från början!

2001 lekte livet, mina killar var 3 och 7 år, jag hade precis fått ett nytt spännande jobb, huset renoverades och allt kändes lekande lätt. En dag började jag känna en obeskrivlig smärta i ansiktet, men jag avfärdade den med en axelryckning och tänkte att det går nog snart över. Tyvärr gjorde den inte det, snarare tvärtom, den blev bara värre. Den spred sig till pannan, öronen, munnen och tänderna. Jag började också se dåligt, fick yrsel, balansen krånglade och jag var så fruktansvärt trött att jag kunde sitta på jobbet och somna.
 Jag började med att gå till tandläkaren för jag trodde givetvis att det var tänderna som spökade. Här följde en tid med lagningar, rotfyllningar och tänder som drogs ut men absolut inget hjälpte.
Värken och alla andra symptom var kvar och allt blev bara värre. Till slut kunde jag varken äta eller dricka vilket slutade med att jag blev helt uttorkad, fick läggas in med dropp och nu började en lång tid av undersökningar och utredningar.
Den här tiden innebar en oavbruten kamp för att överleva mot en fruktansvärd värk, en slitande oro och framförallt få vardagen att fungera någorlunda drägligt för vår lilla familj.

Till slut hamnade jag på neurologen där jag genomgick många undersökningar och 2004 efter år med ovisshet fick jag till slut min diagnos, MS, tala om blackout!!!!!!
MS, har jag MS. Kommer jag att dö? Kommer jag att hamna i rullstol? Hur kommer min framtid att bli? Som ni förstår fanns det frågor i hundratal.
Men jag bestämde mig ganska snabbt, det här skall inte få mig på fall, jag ska leva livet fullt ut i den mån min kropp orkar och jag skall ALDRIG låta sjukdomen ta kontroll över mitt goda humör.

Jag tycker nog att jag har lyckats med det. Visst har jag mina stunder när allt känns helt mörkt och meningslöst, men vem har inte det?
Jag skriver inte detta för att någon skall tycka synd om mig, tvärtom jag vill visa att trots en jävla värk och en sur sjukdom som innebär att ett skov kan dyka upp när som helst, kan man med ett jävlaranamma leva ett gott och härligt liv.
Så för guds skull tyck under inga omständigheter synd om mig.
Här kan man tycka att min historia ta slut men tyvärr inte.
2006 var jag med om en bilolycka och fick en whiplashskada vilket har resulterat värk i både nacke och rygg. När en stor utredning gjordes på mig i Lund konstaterades det att jag också har fybromalagi i hela kroppen som tillkommit efter år med svår smärta.
Ett sista hopp om att slippa min värk var att göra en stor operation i Lund. Efter år med smärtstillande som ändå inte fungerade greppade jag ett halmstrå i ett sista försök att få bli av med denna ständiga plåga.
Tyvärr misslyckades operationen och idag vet jag att smärtan och sjukdomarna kommer att vara mina ständiga följeslagare genom resten av livet.

Men vet ni vad, jag mår bra!
 Jag har en fantastisk familj, underbara vänner, ett roligt jobb och nu finns också ni. Jag älskar det här med bloggen, det har fått mig att blomma upp och gör livet ännu roligare. Jag lär mig ständigt nya saker, har gått på kamerakurs, lär mig bildredigering och framförallt har jag fått lära känna så många fantastiskt kreativa fina kvinnor. Jag har så mycket att vara tacksam över och jag ser ljust på framtiden.
Sjukdomarna är bara är en liten del av mig, de begränsar mig på många sätt men har också fått mig att inse att det är här och nu man ska leva och inte vänta tills morgondagen.


För några veckor sen hade jag och Mr C förmånen att bli fotade av Malin som har bloggen Fröken foto. Denna fantastiska kvinna lyckades fånga den kärlek och glädje som jag och Mr C känner för varandra och för havet.
 Bilderna talar sitt tydliga språk hur duktig hon är med sin kamera och får mig att bli varm ända in i hjärteroten.
 Tack Malin, år av smärta och sjukdom syns inte ett spår av utan endast den enorma tacksamhet och lycka för det som kallas
LIVET!
Ta hand om varandra och tänk på
"Only the dead fish follow the stream"

Kramisar
T


fredag 9 augusti 2013

Amaroneland

Valpolicella, Amaroneland, något jag absolut inte ville missa
så på vår väg mot Venedig, trotsade vi värmen (kan säga att utetempen visade på 45 grader) och slingrade oss in på småvägar för att styra kosan mot det hett eftertraktade vinet.
Jag hade hittat en vingård via nätet, Fratelli Vogadori som producerar både Amarone, Ripasso, Recioto och Valpolicellaviner som jag var väldigt nyfiken på att få avsmaka.
Vi togs emot med öppna armar av vingårdens ägare, en stor och bullrig italienare som fäktade med armarna som om han hade en hel bisvärm efter sig när han med stor entusiasm pratade på knagglig engelska om sin stora kärlek till vinet.
Så klockan 11 en helt (nästan) vanlig fredag korkades den första flaskan upp och jag påbörjade min resa rakt in i det röda guldets flytande värld.
Jag kan svära på att jag hörde Dionysos stämma upp i änglasång för här pratar vi om en smakexplosion på högsta nivå, det var nästan så det kom tårar av ren glädje, halleluja.

Behöver jag säga att jag njöt av varje droppe. Mr C som skulle köra kunde tyvärr inte ta mer en liten klunk av varje vinsort, så jag min stackare fick ta över hans dyrbara droppar, jag vet det var såååå synd om mig......(men grappan stod jag över, den och mina smaklökar är inte riktigt överens)

Det här var en fantastisk dag där alla sinnen fick sitt tillgodo. Miljön är oerhört vacker och hade det inte varit för att svetten rann bara man andades skulle jag mer än gärna strövat runt bland de smaragdgröna vinrankorna och de pittoreska omgivningarna.
Tre lådor av detta himmelska vin fick följa med hem och när snön och vinden yr runt husknutarna, mörkret har fallit, ljusen är tända och ostbrickan väntar ska det bli underbart att gå ner i källaren och hämta upp en flaska Amarone, korka upp den och låta smakerna föra mig tillbaka till just den här dagen som fick mina smaksinnen att lyftas till euforiska höjder.
 Om ni någon gång har funderingar på att besöka Amaroneland rekommenderar jag verkligen er att besöka Fratelli Vogadori, både för vinet, värdskapet och de böljande landskapets skull, ni kommer inte att bli besvikna.

Ikväll blir det kräftskiva med bästa vännerna, jösses så gott det ska bli, är ju en riktig skaldjurstoka.....Men nu full fart mot köket för att förbereda en paj, lite gott tillbehör som kan behövas till de röda små rackarna.
Ha den bästa fredagen vänner!

Kramisar

torsdag 8 augusti 2013

Att leva campingliv

Välkommen till vårt rullande hem
så långt ifrån allt vad lyxhotell, service, fancy badrum och all inclusive som man kan komma, men har jag saknat det? Nej faktiskt inte.... Är jag förvånad, ja minst sagt. Vad är det då som fick mig att totalt ändra uppfattning om det här med campingliv? För mig har det nog varit just enkelheten, utmaningen att leva på liten yta och framförallt att lära känna varandra som familj på ett helt nytt sätt.

 Lever man hotelliv är allt enkelt och bekvämt, man blir servad och det största beslutet för dagen är vad man ska välja för mat från buffén eller menyn, underbart på alla sätt men var är spänningen?

Lever man däremot campingliv är varje dag en ny utmaning, mycket ska klaffa och det är i de situationerna man får se sidor hos varandra som man aldrig annars ser i vardagen.

Två söner som i vanliga fall sitter med näsan inne i datorskärmarna och visar sig oftast bara när det vankas mat har förvandlats till mina två superhjältar. De har huggit i utan det minsta gnäll, de har fixat och trixat med en positivitet som till och med har fått Robert Gustavsson att framstå som en surgubbe, jag stod mållös när de mitt i natten slängde sig ut i det värsta regn jag varit med om och lagade en läcka som om det var den enklaste saken i världen. Sidor som jag aldrig hade fått se om vi bara hade promenerat från ett hotellrum och ner till poolen varje dag.

Enkelheten att bara packa ihop och dra iväg på nästa äventyr och tillsammans gjort upp planer för hur vi ska ta oss dit och vad vi ska se på vägen har lett till stora diskussioner och mycket skratt. Kompromissat, låtit alla vara delaktiga och gett varandra utrymme för ideer och tankar har gjort att resplaner har ändrats, men också gjort att alla har varit nöjda och belåtna.
Ett liv som långt i från passar alla men för vår lilla familj har det varit en lärorik resa på alla sätt.

Maten har vi lagat på ett enkelt gasolkök, suttit ute på vår "uteplats" och ätit eller så har vi packat en  picknickkorg med allt möjligt gott och uppsökt platser med fantastisk utsikt och bara njutit. Vissa kvällar har vi gått ut och käkat på en mysig restaurang och kopplat av, vi har helt enkelt gjort det vi har känt för.
Närheten till strand och bad har aldrig legat mer än några meter från bussen, det har bara varit att packa strandväskan och promenera ner.

Så var det då det där med glitter och glamour hur går det ihop med campingliv? Nja det hör nog mer till hotellivet (som jag fortfarande älskar såklart), men lyxen för mig har varit att uppleva Italien på ett nytt och annorlunda sätt med mina killar, en lyx som inga pengar i världen kan ersätta.
Ha det bäst vänner!

Kramisar
T